En serie resor för att samla in tyst kunskap

Låt det inte bli pannkaka, låt det bli god kutym – om hur de goda kutymerna kan fås att överleva

Läroportarnas livscykel är på väg in på målrakan. När 2013 inleds har ett tiotal projekt nått resans slutpunkt. När målrakan kan skönjas är den största frågan vad som kommer att leva kvar av projektet. Förväntningar från finansiären, ministerierna och övriga samarbetspartners ökar trycket på projektets aktörer. Kom någon god kutym till stånd och hurdan? Vilken praxis ledde till lyckligt slut?

Vad är god kutym och hur vet man att den är bra?

Hastigt tänkt förefaller kutym till vardags vara det samma som ett sätt att arbeta eller en verksamhetsmodell. Kutymen är ett system av människor och aktörer som innehar de behövliga resurserna och som handlar i växelverkan. Den kan vara ett sätt att arbeta, likaväl som en produkt, process eller metod. Alltid när man talar om goda kutymer ingår värderingar som säger att just denna kutym är lönsam och ger positivt resultat.

Hur vet man att en kutym är bra och värd att hålla fast vid?

Hur man kan avgöra om en viss kutym är god är emellertid ett kapitel för sig. Under mina besök hos olika Läroportar i projektens slutfas blir det gång efter gång tal om hur vi för respektive organisations ledning kan bevisa, att just denna kutym är värd att tas i permanent bruk?  Visst, det finns många olika instrument för praktisk utvärdering. Större delen av Läroportarna har tillämpat intern processutvärdering, självutvärdering. En del har genomfört den själv, med egna metoder (intervjuer, enkäter, observationer, dagböcker och dokument som beskriver verksamheten), en del har begagnat sig av workshoppar för utvärdering i regi av utvecklingsprogrammets utvärderingsprojekt.

Utvecklingsprogrammets utvärderingsprojekt syftar bland annat till att producera data om det riksomfattande utvecklingsprogrammet och projekten som ingår i detta: åtgärder och processer, avkastning och resultat, verkningar och nytta samt hållbarhet. Numera har tyngdpunkten gradvis förskjutits mot bedömningen av de resultat som uppnåtts inom utvecklingsprogrammet och 2013 ska utvärderingen av resultaten stå i fokus. För närvarande ger varken workshopparna för självvärdering eller de nationella utvärderingsrapporterna tillräckligt mycket av sådan information som kunde vara avgörande i en situation där beslut ska fattas om huruvida en viss god kutym ska leva kvar.

Det svåra med att utvärdera verkningsgraden är att en verksamhetsform eller produkt bör vara i användning i minst ett halvår innan den verkliga verkningsgraden kan mätas. Detta kan vara en stor utmaning för projekt där den goda kutymen utkristalliseras först mot slutet av projektets livscykel. De projekt som i ett relativt tidigt skede får fram ett fungerande system kan å andra sidan producera data om sin verkningsgrad under hela projektets livscykel.

Ljus i tunneln ges av att Arbets- och näringsministeriet har inlett forskning i utvärdering av verkningsgrad, vilken väntas resultera i ett instrument för utvärderingen av handledning. Instrumentet utvecklas i första hand för TE-byråerna, men som svar på en direkt fråga utlovades det också för andras bruk.

Pengarna avgör?